Vad har vi här då?

Japansk Gerbera, Leibnitzia anandria, är en ny bekantskap och jag har inte den minsta tanke varför jag beställde denna för mig ganska tama växt. Har varit ut på nätet och kollat runt, ser bara utländska sidor men någon har ju förmedlat fröerna då påsen var från STA, men troligen var det upptäckarlusten som tog över och så kom den hem hit. Ja ha, nu är det ganska kallt idag och några plusgrader kommer det inte att bli den närmsta tiden så...och utprickling bör ske snarast om jag tittar i den knökfulla såkrukan, det får bli inne i miniväxthuset i uterummet och en och en i såkrukor eller finns det några tips från publiken?! Hoppas på fina täta tuvor med många stjärnögda ljusa blommor i varje. Jord då? Tror på vanlig trädgårdsjord, det tog ju sig bra på någon vecka bara i sådden i såjord och utan täckning av fröerna.

Frötider

Egna frön har jag samlat i fler år, här är en av mina frösådder som nu är moderplanta, en Primula florindae, Sommarviva, i en annorlunda färgställning, rost/orange som jag tror/hoppas kommer att gro i vår. Just nu ligger de i startgroparna nere i källaren. Och så gör många andra också. STA-fröerna har inte anlänt men den som väntar på något smått och gott väntar aldrig för länge, ja för har jag även fröer som kan ätas när de väl har vuxit sig stora nog. Cucurbita pepo F1 'Papaya Pear', (liten) Sommarsquash, Brassica speciosa 'Redbor', röd grönkål, ampeljordgubbar är beställda från SEED WORLD. Egna frön från tomater av olika slag som korsat sig hejvilt år från år men är fortfarande mina favoriter.

Porslinsklockor.

Porslinsklockor, Codonopsis-arterna har jag provat några år att odla i min trädgård och de går mycket bra, nästan för bra. Här är en C. viridiflora, grönblommande som har fått fatt i en solrostängel att klättra i. De är nya för i år, blommar andra året efter sådd. Har även C. lanceolata som jag misstänker att den lockar till sig getingar med sin lite annorlunda lukt, den doftar alltså inte utan luktar illa. Men det är ett spännande släkte och C. clematidea och C. grey-wilsonii finns också i några exemplar och de har lätt till att självsår sig men är välkomna med viss rätt att finnas till. Jag gräver upp dess rotklumpar, (liknar toppklockornas) om de blir för många fastän de då skickar ut luktsignaler om att de vill vara ifred.

Fotokonst!

Visst är det väl en konst att ta bra foton, ja men bland blir det så här konstigt, att det blir bra alldeles av sig själv. Lite konstnärligt det blev i alla fall med "suddet" på detta kort av dubbelblommande riddarsporre och den rödbladiga, gulblommande Lysingen som annars jag bara vill riva bort för dess fula färgkombination. Underligt! som om det var just därför, som just detta kort blev speciellt, kanske för att de, lysingsblommorna, vill få vara kvar i min rabatt och den får vara det men i reducerat antal, den sprider sig fort och när den få minsta chans. Men "vem vet..inte jag...vem vet kanske du". Riddarsporren är från Thompson&Morgans frökatalog, ’Pagan Purple’, jag tar varje år frön men det är osäkert om jag fått några som är dubbla inte vad jag minns ialla fall. Korsar sig troligtvis med de andra Delpinium så de enkla är dominanta i anlagen och därav fröplantornas ovilja att bli lika modern, tror jag.

Blåa blomster

Här har ni några av invånarna i min surjordsrabatt på norrsidan, "den vita rabatten".

Visst! ni ser alldeles rätt, de är båda blå blommande. det är blå nunneört och himmelsippan som jag läste för första gången om för bara för någon månad sen, på Glädjekällans blogg Dessför innan visste jag bara om det latinska namnet, Anemone trulifolia. lite längre fram i sommar har jag också blå meconopsis i blom i vandrande skugga och de verkar alla "trivas fina fisken"med placeringen. En vit ros är mittpunkten, Alba Maxima och vit klematis, Albina Plena, som slingrar sig kring en trädrot. Vita sockblommor täcker marken, grönlilja, sandlilja och en massa andra primadonnor lyser upp mellan stenar och singel. Blodört, vit tolvgudablomma gör en yster dans som försommarens första "donner", Trevlig Midsommar allesammans! Perenner är mitt liv, se!

Överlevare!

En tung suck av lättnad lämnar mitt bröst när jag äntligen ser att min Anemone trullifolia har klarat vinterns härjningar galant. Hur jobbit ska det att vara att vara en ansvarstagande perennägare igentligen, här springer jag runt och spanar efter livstecken dagarna igenom och om...om den lille plantan inte kommer upp då blir det ranskning av skötsel, utebliven sådan förståss. Men visst är våren glädje framför allt, nu kan jag frossa i småplantor och planera blomlådeplanteringar i sömnen. Har ni sett en vackrare blå färg än den som kommer att bli på anemonen här brevid, kanske den knappt blir slagen av meconopsis betonifolia, den blåa bergsvallmon eller så tycker då jag, att det är dött lopp. Jag har några dianthus på gång på väg upp i sådderna för året, Dianthus integer ssp. minutiflorus och Dianthus petraeus. Omplantering gäller snarast!
Det kommer mera...och då blir det roligt! STA kom till stan igår, vi träffades för att skapa en grupp här i Gävle och det ser vi verkligen fram emot...nu är det svettigt att hinna med allt i trädgården och nu var det dax att gå ut i det gröna igen.