Änglarna är här

Änglapelargonen är på gång. Här hemma har det varit tjockt med sticklingar sen i januari på golvet i mitt uterum. Nu börjar de sträcka på sig och bli gängliga och vill säkert ha lika stor kruka som moderplantan för att stå sig hela sommaren. Har hört att 5l jord i en lerkruka får de små liven att utvecklas till sitt bästa fullt ut och vem kan neka dem det? Länge har jag undviket de engelska sorterna då jag inte vill ha nägra besvärliga typer att fjäska för, men va fel man kan ha! Denna lilla planta av P. ’Black Knithe’, som jag nästan är säker på att namnet är, överraskade mig igår med att blomma utan krus...de flesta av mina vanliga zonale står fortfarande och stampar för jag har inte bytt någon jord än men jag vet att det är dax och jorden är inköpt. Det är krukor som fattas, en storlek större. Visst är det svårt att få tag i riktiga krukor, jag vill inte ha sådana som "fjällar"av ett skinn då de står ute i sommarsolen, de verkar ha doppat dem i lervällnig för att täcka över skavankerna och se fina ut på utsidan så man köper dem, intet ont anande. Har varit upp till Gränsfors krukfabrik i Hälsningland och fyndat svensktillverkade av andra sortering och då var det jag som blev nöjd...köpte även några med stämpel på, de var mumma! och gjorde sig på plats här hemma med stora pelargoner i. Jag tog med några sticklingar till jobbet idag för att smitta några av kamraterna med pelargonfrossa så vi kan byta skott och prata om viktiga växtsaker på kafferasten, gick sådär "vill inte ha någon blomma som måste skötas om" fick jag höra men jag vet att de ändrar sig snart och då får jag napp och då kommer de tillbaka och ber om en....