Det var en gång.

Det var en gång som var grusad sa vi som barn då vi lurades att berätta en saga som tog slut innan den började. Men här är nog sagan som(nästan) aldrig tar slut, maken har kört skottkärra och jag har krattat ut singel, det gick åt en hel del kraft och vilja. Här i woodlandet är det nu finputset kvar, som ändå tar sin givna tid, gångarna och kanterna formas och kantväxterna ploppas ner. Idag satt jag Skäggklocka, Campanula barbata, Akleja, Aquilegia jonesii x saximontana och mina fröförökade Halesia carolina, snödroppsträd, tre stycken. De står i mullrik, knädjup surjord och har en häck av katsurabuskar om vindskydd, hoppas bara att de vill vara här fastän de växer helst mer söderut om de själva får välja. Jag har sen tidigare flera buskar på norrsidan av huset som jag lyckligtvis hittade på i våras då de blommade för första gången, ett mycket speciellt träd. På eftermiddagen samlades trädgårdscikeln och vi pratade trädgård i 2 timmar "nonstop", ett tema bestämdes för att få alla att på samma tråd, förslaget om ett medelhavs-växttema välkomnades och vi ska börja med citroner- och mandelträd. Känner att det finns mycket att lära och att andra kan lära ut i gruppen, längtar redan till nästa gång...