I detta nu...

 Ligger mina dahliaknölar på vänt, nere i den mörka kalla källaren. Väl uppmärkta med namn och i dess vattenmagazinförsedda plastkrukor utan jord och kan inget annat för ute är det en riktigt kall vinter. Så vi får alla vänta på ett återseende, visst är det jobbigt att pyssla om dahlior, gräva upp och tömma ut jord, ställa frostfritt och så vänta...på de mest fantastiska färger och former, som värmer och piggar upp sensommaren. De beundras av många förbipasserande och mycket omtyckta av ägarinnan till den grad att jag gör det om och om igen, varje år. Visst är de underbara!?

Azorernas botaniska...

 På Azorerna finns det en 200-årig botanisk trädgård som ligger i Furnas, Terra Nostra.
Parken är känd för sin Camellia collection men tyvärr var blomningen över när vi kom dit.

 Många spännande träd och stora sådana som jag har hemma i min egen trädgård, Tulpanträdet exempelvis så är det här 20 gånger större och ve om det blir så stort hemma men vi vet ju att det inte kommer att hända så då är det ju lugnt. Vi mötte några skolklasser och guidade grupper men vi var helt fria att gå som vi ville, jag och min kompis och karlarna hade vi lämnat på golfbanan i närheten. Vi kom dit när de öppnade för dagen och kom oss därifrån först på eftermiddagen då pojkarna hade spelat färdigt sin runda.Vilken härlig dag.

 Så mycket trädgård, i stort och smått, här en mycket vacker nöt av äkta kastanj förmodar jag...

 Området där parken ligger är också mycket känd för sina varma mineralkällor, där av färgskiftningarna i vattnet. Här kan man bada i en stor pool, Tangue de Aqua Termal. Det var ett rikligt djurliv i det varma vattnet där det i vissa sjöar bubblade upp nytt vatten direkt ur källan under. Svarta svanar och bjässar till koikarpar i dammarna som kom fram och tiggde vid den så lämpligt utplacerade matautomaten och de var tama nog att äta direkt ur handen.

Azorerna 2015

 Ödets vink tog oss till en paradisisk ö, Azorerna i september i fjol, Vi åkte med goda vänner och ingen av oss visste vad som väntade där ute i stora vida Atlanten.

 Hortensior som åkerinhängnad fanns i massor längs all vägar på de vackra bergen, ja vulkantoppar som hade format landskapet genom tusentals år. Vädret var det bästa på hela året just den veckan vi var där och utsikten var enorm. Så vackert bara för vår skull....

 Eldbergets hemlighet lockade oss dit, nu är jag inte så mycket för höga höjder, eller att åka med en stor buss på smala serpentinvägar till bergets topp men se så vackert och utsikten var värt allt obehag.

Här syns horteniabuskaget i förgrunden på den nedre bilden och titta noga så ser ni små gränsdragningar över hela dalen av åkerlappar,  det var så fantastiskt att få se det här...

 lite från ovan.

Sommarmöte i Borlänge.

 STA´s sommarmöte gick av stapeln i Dala/Gästrikekretsen i fjol, närmre bestämt i Borlänge. Som fredagsmingel fick några av oss välja ett guidat besök i koloniträdgårdarna. De var speciellt vigda för mångkulturell odling, så spännande det var att höra om andra länders odlingseder och bruk. Mycket grönt var det på liten yra, som skördades många gånger på en och samma sommar. Det är de gröna bladen som är nyttigast, ja och som är så "inne" i odlingsbranschen i år.

 Vi fick vara åskådare till hur skörden gick till, snabbt och urskiljningslöst gick saxarna över de gröna groddade lökarna och salladerna, klippet samlades sen  i en påse att ta med hem till frugan som lagade till allt efter de traditionella recepten från hemlandet. Kanske blir rätten vårt nya fredagsmys.

 Här finns den den rosa maskrosen som alla trånar efter, i grusgången hos en hängiven STA´are i Dalarna. För min del fick den stå kvar, men det fanns annat mycket fint i den första besöksträdgården på lördagen. Och på söndagen blev den välbesökta växtmarknaden som även jag deltog i med plant.

 Många fina gräs, vackert gulbladigt med blå sommarastrar en bra kombination att ta efter.

Hoppas jag kommer tillbaka hit igen det fanns så mycket kvar att upptäcka i Dalarna med omnejd, allt vackert och konstnärligt sammanvävt med växter i alla årstider.

Sommarens favoriter.

 Tänk va man kan ha fel, jag har aldrig tidigare tyckt om dessa stela och intetsägande blommor men efter ett nyfiket odlingsförsök med blöjstoff iblandat i jorden och med efterföljande fuktiga och solfattiga sommaren så blev det en succé. Hortensian levererade klase på klase som knoppades och blommade ut, vackert gröna blad och senare i september ett besök på dess moderö, (tror jag) Azorerna, så är de nu mina ögonstenar.

 Snöbollsbusken har verkligen överraskat i sommar, den klipptes ner lite väl bryskt för några år sedan då utrymmet inte fanns från början, ja den blev större än vad jag väntat mej och kom från ett yttepyttelitet frö. Blommorna gjorde väl skäl för namnet, runda och vita och i massor, näst gång blir det rönnen bredvid som får gå matchen med sekatören.

 Irisar, irisar så lång ögat når, kanske inte men de är så vackra. Skäggiris tror jag att det är, inköpt av någon trädgårdsamatör och jag hoppas ju på fler så senare i sommar blir det ett nytt inköpsbesök på växtmarknaden i Bohuslän. Svenska trädgårdsamatörerna ska ha sitt sommarmötet där, det blir i Uddevalla och hotellet är redan bokat.

 Primula i månskensgult går ju inte att gå förbi utan att jag håller andan och jag stannade varje gång vid pallkragen där de bor för beundra denna fina varelse, många små frön blev satta året innan och av dessa kom några att blomma i denna finaste och ljuvligaste blekgula nyans.

Maria nyckeln blommade för första gången i mitt woodland i somras med så många fina mönsterdetaljer i blommor och blad. Tack för allt fint i trädgården, jag är så fylld av odlarlust igen, att få se vad som lyckas och om inte försöka att få kunskap att förbättra växtbetingelser till året som kommer därpå. Mina första sådder för i år står ute redan under täckväv då snön inte ännu har behagat sig att komma hit, för att beskydda mina kommande älsklingar. Så spännande det ska bli.

Blommande hav...från förra året.

 Har en viss förkärlek till de omöjligt fula lökväxterna, vårt kulturarv, ja då de inte blommar alltså, men nu när de blommar duger de till att pryda vilken finsal som helst. Den första är väl en sorts Ätterlägg, Hippeastrum striatum. Hoppas på nya knoppar i år oxå.

 Clivia är en gammal växtsort, just denna som syntes har ett lågt växtsätt och tillhör väl nyheterna i gruppen. Blommar fint men får se om den kan leverera nya blommor igen utan att förtvina bort på kuppen. Jag har även C. gardenii och en gul blommig från frö. Vissa spar man på..och de tar tid på sig att nå hela vägen fram till blomning.

Och sen till sist en Blomsterlönn, eller vad ni vill kalla den. Det finns ju så många namn på en så älskad växt. Har även den oranga med varigerade blad och frön som jag inte sått än, blir väl i vår. Saknar min storblommiga rosa, den var en gåva av en riktig trädgårdsvän som förstår att dela glädje med likasinnade och att gåvan blir mångdubbel då den delas igen och igen....och kanske vi ses igen.

Året som gått...

 I februari kom snön med besked, växthustaket hotade med att ge efter för tyngden av snö och kanske inte så konstigt för nu är många år sedan det först kom på plats. De dubbla plastskivorna har svårt att släppa i solljuset numera då de är mer än tio år gamla och garantin har gått ut. Och nu har det gått ett år igen.

 Att skotta raka gångar är makens favoritsyssla, jag försöker bara att rädda min 'Flamentanz',ros som klänger vid ingången, från postbilen och maken då de båda verkar ha något emot min älskade 'Pressssios'. Vacker är den i alla fall i alla väder.

Blomknoppar ligger i startblocken på tibasten, då var det motigt att kämpa mot all snö och kyla men nu är den körd på tippen och ligger i jorden...tog bort den för barnbarnens bästa, de är ju så farliga, bären. Blommorna däremot sörjer jag då de doftade så ljuvligt och kom bland de första på våren.