Höstrosor

Nevadan och Apotekarrosen verkar inte vara klara med sina blomningar, de fattar inte att nu är det dax att gå i vintervila. Det är faktiskt flera rossorter som blommar och sätter knopp nu i slutet av september. Kanske det inte är så konstigt egentligen, då allt började så sen i våras på grund av snökaos och kyla. Men är det ett farligt tecken, på att rosen inte mår bra eller kommer att få det tufft igen nästa vår? Ska de inte härdas av eller nått. Gödningen slutade jag med i juli som det står i handboken och uppkupningen är på gång ska bara ta bort mina kattmyntor för hela kvarterets katterna har samling hos oss och då lämnar de små högar efter sig som jag inte vill ha på gräs eller i mina rabatter. Jag ska skänka dem till kattägarna! Lavendel ska det bli istället, har sått den vita, som är ljusblå och den duger lika bra, för vem kan väl neka till att rosor och lavendel klär varandra förförligt bra. Helgen är snart här igen och då.....får ni se sen. Har en bra och grävlig helg.

Ny spalje för druvor.

En spaljé för vindruvan har behövts länge, rankorna har växt upp längs hustaket och där kan man ju inte komma åt att plocka. Så maken och jag tog och tänkte till...formen fanns ju redan vid "vattenhålet" och armerings nät vill jag ju ha. Så här är nu resultatet, vindruvan tjänar som insiktsskydd och klättrar från huset, klematis, rosor och lavendel får tävla om resten av utrymmet. Några pelargoner står i sina krukor på rosa sandstensplattor och en remonterande blåregnsplanta, fyndad i Halmstad i sommar, har fått den mest skyddade platsen invid apotekarrosen. Goda dofter och smaker och "vackra saker" trängs i min nya rondell som har öppningar framåt och bakåt för att underlätta vattningen av tomaterna som står i jordsäckar längs södra hussidan. Maken funderar på en kupol...för vinrakan som visserligen ska klippas in i vinter men den behöver nog ännu mera plats att klättra på. Nästa idé är ett symaskinsunderrede och en betongplatta som bord, kan passa in fint tror jag.

Höstfavoriter

Trolldruvans läckra frukter är inte lämpliga att äta, men titta går ju bra. Här är en av mina frösådda som står på tillväxt för vårens växtmarknad, ja om jag får upp dem i kruka i tid. Det har nämligen hänt förr att mina plantor blir kvar här hemma så vilken tur att det lovordas i designkretsar att det ska vara många av en sort för att få stil och lugn i växt kompositionerna för många finns det. Ja, jag har tur! Nyskördade frön har jag också, men de ska iväg till STA så jag inte får ytterligare plantor att försöka få till en tillfällig plantering för, det är fullt nu. En annan favorit är den vita höstanemonen och just de här har stått på ett slott norr om Stockholm, ja namnet försvann just som jag behövde det men ni vet säkert ändå var jag menar. I alla fall, var jag där på en Skördemässa och Trädgårdsutställning och då köpte jag de vita höstanemoner för en billig penning. Och som de har tjurat,,,först tredje året efter flytten till min trädgård har de bildat knoppar men de blir snabbt förlåtna för de är ju sååååå fina. Hoppas att regnet gör några uppehåll i helgen så jag hinner ut och njuta av skönheterna. Trevlig helg och lycka till med höstsådderna.

Höstaktiviteter.

Här har vi anledningen till att det har varit så lugnt på min blogg. Men jag har inte haft det lugnt, faktiskt helt tvärtom, det har varit fullt upp men trädgårdsföreningens skördemarknad och fröinsamlade i min egen trädgård. Och det gick bra att sälja den inlagd gurka och pelargonsticklingar som jag tog med och så bjöd alla odlare på en delikatess från trädgården. Själv gjorde jag en Pestopaj med squash, tomater, paprika, chili, vitlök från egna täppan och det gick åt, ja alla åt av flera iderika recept och vi hoppades på att det så småningom lockar fler att odla sitt eget, det var det där "härodlade" som ni pratade om i vissa andra bloggar, allt var rykande färskt och nybakat

Sen är det fröerna som tar all min fritid efter jobbet, på bilden är det kapslar från min vita 'Krinkle White' som har mogna , tror jag, då kapseln är uppspruken men fröna har ingen färg eller som barnbarnet sa, att de liknade majs och det var ju alldeles rätt och visst passade jag på att varna honom för att de inte är till för att ätas utan sås i höstjord och vitmossa, och min egen lille Linné lyssnade uppmärksamt. Pussgurkan min!